1. Regler
  2. SS-EN 1991-1-4 — Vindlast på byggnader
Standard

SS-EN 1991-1-4 — Vindlast på byggnader

EC1 del 1-4 — vindlast på byggnader. Terrängklass, referensvindhastighet.

Översikt

SS-EN 1991-1-4 (Eurokod 1, del 1-4) är den europeiska konstruktionsstandarden för att bestämma vindlast på byggnader och andra anläggningar. Den ger beräkningsmodeller för hur vindtryck och vindsug ska räknas fram utifrån geografiskt läge, terrängets råhet, byggnadens höjd, form och exponering, och används av konstruktörer vid dimensionering av bärverk, stomme, tak, fasad och infästningar.

Standarden gäller byggnader och anläggningar upp till cirka 200 m höjd samt broar med spännvidd upp till 200 m. I Sverige tillämpas den tillsammans med en nationell bilaga (NA) som gör nationella val och justeringar av eurokodens modeller (bland annat eftersom eurokodens grundmodell bygger på en timmes medelvindhastighet medan de svenska referensvindhastigheterna baseras på 10-minutersmedelvärden). Fram till och med 30 juni 2026 gjordes dessa nationella val i Boverkets konstruktionsregler EKS; från och med 1 juli 2026 har EKS upphävts och ersatts av Boverkets föreskrifter och allmänna råd om bärförmåga, stadga och beständighet (BFS 2024:6), där de nationella valen finns i tillhörande nationella bilagor. Det är alltså den nationella bilagan, inte enbart eurokodtexten, som styr vilka värden som faktiskt ska användas vid svensk dimensionering.

I byggprocessen hör regeln hemma hos den konstruktionsansvariga/konstruktören i projekteringsskedet, som en del av den bärighetsberäkning som ligger till grund för bygglov och startbesked enligt PBL/PBF. Den är central för allt som är känsligt för vindlast: höga eller smala byggnader, lätta takkonstruktioner, fasadinfästningar, skärmtak, byggnadsställningar under uppförande och tillfälliga konstruktioner.

För hantverkare och arbetsledare är standarden i sig inget dagligt verktyg, men de siffror den ger (dimensionerande vindlast, formfaktorer för olika ytor) styr krav på infästning av till exempel takplåt, fasadskivor och andra vindkänsliga byggdelar som anges i konstruktionshandlingar och monteringsanvisningar.

Nyckelkrav

  • Referensvindhastigheten definieras som medelvindhastigheten under 10 minuter på 10 m höjd över en horisontellt homogen markyta med råhetsparameter z0 = 0,05 m (terrängtyp II), med en genomsnittlig återkomsttid av 50 år.
  • Sverige delas in geografiskt med olika referensvindhastighet enligt de svenska vindlastkartorna (i nationell bilaga, tidigare EKS); för Sverige som helhet ligger referensvindhastigheten i intervallet cirka 21-26 m/s beroende på ort.
  • Terräng klassificeras i terrängtyper (från terrängtyp 0, öppet hav/exponerad kust, till terrängtyp IV, tätbebyggt område), och rätt terrängtyp väljs enligt tabell i standarden med tillhörande nationell bilaga för att räkna om referensvindhastigheten till det aktuella vindhastighetstrycket på byggnadens höjd.
  • Utvändigt vindtryck på en yta beräknas som we = qp(ze)·cpe (med motsvarande formfaktorer även för invändigt tryck), där de yttre formfaktorerna anges som cpe,10 respektive cpe,1 för större respektive mindre lastade ytor och deras värde beror på byggnadens geometri och den aktuella ytans läge (hörn, kant, tak, fasad).
  • Nationella val för hur SS-EN 1991-1-4 ska tillämpas i Sverige görs i den nationella bilagan (NA), bland annat justeringar kopplade till att eurokodens grundvärden bygger på en annan medelvärdestid än de svenska referensvindhastigheterna - projektering ska följa gällande nationell bilaga (fram till 30 juni 2026 EKS, därefter reglerna enligt BFS 2024:6), inte enbart standardtexten rakt av.
  • Standarden omfattar byggnader och anläggningar med höjd upp till cirka 200 m samt broar med spännvidd upp till 200 m; högre eller mer ovanliga konstruktioner kräver kompletterande analys utöver standardmodellen.
  • Grundutgåvan är SS-EN 1991-1-4:2005 med tillhörande rättelseblad AC:2009 och AC:2010 samt ändringsblad A1:2010, och den är fortsatt gällande (t.o.m. 2028); en reviderad utgåva SS-EN 1991-1-4:2026 har publicerats parallellt, så vid projektering ska rätt kombination av grundstandard, ändringar och den nationella bilaga som gäller kontrolleras.

Gäller för

Gäller konstruktörer/projektörer som dimensionerar bärverk, tak, fasad och infästningar för byggnader och anläggningar (inklusive tillfälliga konstruktioner som ställningar och skärmtak) i alla nybyggnads- och ombyggnadsprojekt där vindlast påverkar bärförmåga, stadga eller beständighet.

Detaljer

Myndighet
Standard
Ämnesområden
konstruktion
Källa
https://www.boverket.se/
Fler källor

Relaterade regler

EKS 11Tillämpning av eurokoderEC0Grundläggande dimensioneringsreglerEC1Last (vind, snö, nyttig last)SS-EN 1991-1-3Snölast på byggnaderSS-EN 1991-1-1Tunghet och egenvikterPBLPlan- och bygglagen (2010:900)

Verktyg som tillämpar SS-EN 1991-1-4

3 verktyg refererar till den här regeln.

Vindlast (preliminär)
Preliminär vindlast på fasad eller takyta enligt förenklad EKS-modell.
Glasräcke / bröstning EC1
Dimensionera fritt­bärande glasräcke mot linjelast enligt EN 1991-1-1: erforderlig glas-tjocklek och standardstorlek.
Solpanel — vindlast på fästen
Lyft- och tryckkrafter på solpanels­fästen vid maximal vindlast enligt EKS 11 + EN 1991-1-4.

✓ Faktagranskad mot källa 2026-07-11.

Obs: Den här sidan ger en sammanfattning. Vid projektering ska du alltid läsa gällande version av regelverket direkt från myndighetens hemsida. Reglerna uppdateras regelbundet.

Resultatet är en preliminär beräkning baserad på angivna värden och generella formler. Kontrollera alltid mot projektets handlingar, produktdatablad, gällande regler och behörig fackperson.