SS-EN 13670 — Utförande av betongkonstruktioner

Översikt

SS-EN 13670 (svensk version: SS-EN 13670:2009, kompletterad med den nationella tillämpningsstandarden SS 137006:2015) är den europeiska utförandestandarden för betongkonstruktioner. Den beskriver hur en betongkonstruktion ska byggas i praktiken — formsättning, armering, gjutning, härdning, ställningar, toleranser och kontroll — och fungerar som länken mellan dimensioneringsreglerna i Eurokod 2 (EC2) och det faktiska bygget på plats.

Standarden gäller både platsgjuten betong och montage av prefabricerade betongelement, för permanenta och tillfälliga konstruktioner. Den täcker däremot inte själva tillverkningen av prefabelement (det regleras separat) eller specialbetong utöver vad som anges i utförandespecifikationen för det aktuella projektet.

Ett centralt begrepp är utförandespecifikationen: ett projektspecifikt dokument, upprättat av konstruktören, som anger vilken utförandeklass och toleransklass som gäller samt eventuella tilläggskrav utöver standardens grundnivå. Utan denna specifikation vet varken platschef eller betongarbetare vilken kontrollnivå som krävs.

I Sverige tillämpas standarden tillsammans med Boverkets konstruktionsregler (EKS) och den nationella tillämpningsstandarden SS 137006:2015, som ger svenska förtydliganden och kompetenskrav (t.ex. runt kompetens- och personcertifiering för personal och företag som utför betongarbete).

Nyckelkrav

• Standarden definierar tre utförandeklasser (1, 2 och 3) med stigande krav på kontrollomfattning och dokumentation — klass 3 ställer högst krav, klass 1 lägst.
• Val av utförandeklass kopplas enligt Boverkets vägledning (EKS) till konstruktionsdelens säkerhetsklass: säkerhetsklass 1 svarar lämpligen mot utförandeklass 1, säkerhetsklass 2 mot klass 2 och säkerhetsklass 3 mot klass 3. I Sverige förutsätts dock normalt minst utförandeklass 2.
• Standarden anger två toleransklasser för mått och läge: klass 1 är normaltoleranser för byggnader (gäller om inget annat anges), klass 2 är strängare toleranser och är i första hand avsedd att användas tillsammans med reducerade materialpartialkoefficienter enligt bilaga A i SS-EN 1992-1-1 (EC2).
• Utförandespecifikationen (upprättad av konstruktören för respektive projekt) ska ange vilken utförandeklass och toleransklass som gäller samt eventuella projektspecifika tilläggskrav — utan den saknas grund för kontroll på plats.
• Standarden omfattar hela utförandekedjan: formsättning och stämp/ställning, armering (inklusive eventuell spännarmering), betongtransport och gjutning, härdning samt rivning av form.
• Kontrollomfattningen (inspektion av ställningar, formsättning, ingjutningsgods, armering, gjutning och härdning) ska minst motsvara vad som anges i standarden för respektive vald utförandeklass.
• I Sverige kompletteras SS-EN 13670:2009 av SS 137006:2015, som ger nationella förtydliganden och ställer kompetenskrav på personal och företag som utför betongarbete och betongelementtillverkning.

Gäller för

Gäller konstruktörer, entreprenörer, platschefer och kontrollansvariga som projekterar eller utför gjutning/montage av betongkonstruktioner (platsgjutet eller prefab), särskilt bärande konstruktionsdelar som omfattas av Eurokod 2 och Boverkets konstruktionsregler (EKS).

Detaljer

Myndighet

Standard

Ämnesområden

konstruktion

Källa

https://www.sis.se/ ↗

Fler källor

• Boverket – Val av utförandeklasser (betong) ↗
• SIS – SS-EN 13670:2009 Betongkonstruktioner – Utförande ↗
• SIS – SS 137006:2015 Tillämpning av SS-EN 13670:2009 i Sverige ↗
• Svensk Byggtjänst / Byggkoll – Nya krav för betongkonstruktion ↗